Mina favoritlåtar just nu

IMG_3002

Gitarren i bakgrunden med hans röst är bara så bra!

IMG_3001

Älskar Noah´s röst!

IMG_2999

Har ingenting typ att grunda mina åsikter i, bra låt bara helt enkelt!

IMG_2996

Det känns typ catchy bara 😀

IMG_2998

Samma med denna!

IMG_2995

Älskar känslorna som man kan höra i låten! 

blogstats trackingpixel

Would you rather tag

Bara få ha på mig en varmkorvskostym resten av livet eller bara äta varmkorvar resten av livet

Att ingen kommer på mitt bröllop eller att ingen kommer på min begravning

Använda sandpapper som toalettpapper eller använda stark sås som ögondroppar

Ha ett tråkigt jobb med bra betalt eller ha ett roligt jobb med dåligt betalt

Få mitt första barn när jag är 19 eller att få mitt första barn när jag är 45

Bli drottning men inte ha något att säga till om eller att bli president för ett år

Alltid gå och halta eller att alltid gå med grus en av mina skor

Rädda tusen människor och bli en symbol för fred eller rädda en miljon människor utan att någon känner igen mig

Inte ha några knän eller inte ha några armbågar

Leva under en zombie apocolypse eller leva utan Facebook

Se bra ut på foto och hemskt ut i verkliga livet eller se bra ut i verkliga livet en hemsk på foto

Prutta popcorn eller nysa mjölk

Microsoft eller Apple

Vakna upp utan att komma ihåg förgående kväll men att ha extra 3000 kronor i fickan eller Vakna upp utan att komma ihåg förgående kväll men att ha spenderat 500 kronor

Dricka ett glas ketchup eller dricka ett glas senap

blogstats trackingpixel

Skoldagen

Så idag var min första skoldag efter lovet. Det var rörigt, minst sagt. Vi hade lite information som att vi skulle börja 08:10 och att den första lektionen antingen skulle vara hemkunskap eller A-pass. Det där ”eller” ställde till det. Vi var liksom på väg ner till hemkunskapssalen när vi mötte en lärare i trappan som sa att det var a-vecka (vilket betyder att vi inte skulle ha hk).

Efter det väntade ett låångt a-pass. Jag jobbade på världens tråkigaste och irriterande so-uppgift som ska in nästa vecka. Jo en analys. Usch, sen hjälper det inte när läraren är lite otydlig.

På A-passet så frågade någon i min klass när det var rast eftersom att vanligtvis så får vi rast vi den tiden. Hela klassen gick ut för att sedan komma in och bli utskickade igen. Då hade våran lärare kollat på schemat och sätt att vi inte skulle ha rast förens en halvtimma senare. Men vem tackar nej till en långrast?

Dagen fortsatte med lunchrast. Jag blev stoppad av Matilda och hennes kompisar så de i mitt gäng ställde sig i kön utan mig. Det resulterade i att jag stod i kön i onödan då det inte fanns köttbullar på den sidan. Ja då var det bara att ställa sig i kön igen denna gång till rätt sida. Jag som redan var irriterad blev ju väldigt glad när jag fick stå bakom några sexor som bara babblade och lät som att de försökte att vara lite för mogna. Jag kan erkänna att jag i princip slängde ner tallriken på bordet är köandet var slut…

Eftermiddagen följdes upp av idrott (fritt) och spanska. Helt okej.

Jag och Sara gick hem tillsammans och vi pratade mycket. Vi måste stått kvar på samma ställe i tio minuter innan vi skulle gå åt olika håll. Men det var nice. Jag har nog skrivit det förut men om det är något som jag tänker mycket på så tycker jag att det känns bäst när jag har någon att prata med om det.

Om någon nu skulle undra hur jag mår så kan jag säga att det känns bättre. Betydligt bättre. Klart att det fortfarande känns men jag har bestämt mig för att bara lägga det åt sidan. Slippa lägga energi på det. Kommer att må så mycket bättre.

Hoppas ni haft en bra dag! XO

blogstats trackingpixel

Tiden går fort

Imorgon början min andra och därmed sista termin i åttan. Kanske inte så märkvärdigt i vissas ögon men för mig känns det typ konstigt. Detta är den sista terminen innan nian. Det känns bara konstigt.

Det här året känns bara det annorlunda. Jag tänkte att ni ska få en liten lista:

Jag kommer att fylla femton

OM allt går som planerat kommer jag att ta moppekort

I april kommer det att ha gått två år sedan jag skadade mitt knä

Om man även ska tänka långt fram kommer jag att börja nian och sen kan ni nog gissa vad jag menar

I februari kommer min familj att ha haft Oden i ett år

Och ja Oden kommer att fylla två år

Sen finns det antagligen många andra saker. Och de flesta är ganska långt borta men det år såna här saker som får mig att känna att tiden går fortare (typ när man går i skolan och bara vill ha lov). Bara att fylla femton känns konstigt.

För vissa är kanske inte femton en big deal men för mig är de det. Jag har iaf vissa åldrar som jag inte bryr mig något om. Som nu när jag fyllde fjorton i maj. Det kändes inte konstigt. Jag kände mig redan som det. Men däremot var skillnaden mellan 11 och 12 stor; för att jag skulle byta skola (pga att min tidigare skola bara hade årskurserna 0-5).  Nu känns femton på samma sätt som elva till tolv. Så många ”osynliga” förändringar.

Det känns helt sjukt att den 18 april har det gått två år sedan jag skadade mitt knä. Min kompis sa i fredags ”Men gud det känns ju som att det bara var ett år sedan”. Jo jag håller med. Året när det hände var förj*vligt men året efter, alltså 2016 var en så stor frihet. Jag kom bla tillbaka till sporten jag älskar. I november så tänkte jag hur sjukt det egentligen var att det bara var sju månader sedan jag kom tillbaka till fotbollen men det närmar sig snart ett år.

¨När man väl är i en händelse går tiden oftast långsamt, ja till och med ibland så känns det som att den står still men om man bara stannar för en minut så märker man hur fort tiden trots allt går.

Okej jag försöker inte få det att låta som att jag säger ”snart är jag typ 35″ för det menar jag inte. Men jag vet inte hur jag ska förklara vad jag menar heller. Ni får nöja er såhär helt enkelt 😉

En sak bara: Glöm aldrig att leva i nuet trots framtidsplaner. Ta vara på tiden XO

 Time flies but dont forget to live inte oment

blogstats trackingpixel

Nyfiken

Hej, betydligt senare än vanligt. Jag har varit så inne i min bok de senare timmarna. När jag väl läser så fastnar jag väldigt lätt och läsning är typ det ända jag ägnar min vakna tid åt.

Igår var det dock annorlunda. Jag tänkte skriva ett inlägg på kvällen men Matilda och hennes mamma kom över. Tyvärr fick jag super ont i magen på kvällen. Hade så fruktansvärt ont sen när de gick. Tog en bra stund för värken att gå över. Fy f*n vad ont det gjorde asså.

Sen så råkade ett sms dyka upp. Ta det lugnt alla det var inte ett så dystert sms. Det skickades för min skull (nej det var inte från samma person som förra gången). Men det fick mig att tänka.

Sedan jag fick det där sms:et i onsdags har mitt humör svajat. Så fort jag har något att sysselsätta mig med eller tänka på något annat mår jag bra. Jag menar det. Men sedan återgår tankarna.

Det är en så jobbig känsla. Jag kan inte sätta ord på den. Lite samma sak som när jag förklarade förra gången. Tyvärr har andra saker byggt på känslan. Så mycket som jag undrar över. Allt är bara ett stort varför. Sen finns det en sak jag vill får reda på. Mer än mina andra frågar kanske. Men jag kan inte ställa frågan efter allt. Därmed borde jag absolut inte lägga mig i det. Men jag har alltid varit nyfiken så jag kan inte låta bli att undra…

Jag tror aldrig jag har känt på det här sättet i mitt liv innan. Det värsta är att jag inte vet när jag kommer att komma över känslan. Om jag ska vara ärlig så tror jag att det finns chans att den kan bli värre om jag får redan på en sak. Men jag tror att om jag får reda på det så finns det en mening. Allt det här kanske har en mening. Sjävklart fattar jag inte helt. Jag kan ha en liten aning om meningen men varför ska detta behöva hända för att en sån liten sak?

Förlåt att jag skriver i gåtor men jag vill skriva av mig utan att lämna för mycket info…XO

blogstats trackingpixel

Som att något saknas

Hej på er!

Det blev inget inlägg igår och jag skulle egentligen ha skrivit ett annat inlägg tills idag men anledning finns.

Igår fick jag ett sms av en vän. Det sårade mig. Därmed mådde jag inte så bra på eftermiddagen och kvällen (mådde dock bra på fotbollsträningen). Jag hade ingen inspiration till något.

Jag hade kunnat skriva vad det var om men tror inte att personen som skickade det blir så glad av det. Alltså om jag skriver hela historien.

Så om det kommer låta lite deppigt här på bloggen ett tag så vet ni varför. Och till dig som skrev sms:et. Om du inte vill veta hur jag verkligen mår så kanske du ska avstå att läsa min blogg ett tag. För det är bla här jag skriver av mig om känslor. Med det menar jag även att du som skickade det, läs inte mer nu om du inte vill veta.

För tillfället känns det som att jag har en en klump i överkroppen. Som att något har plockats bort ifrån mig. Det är inte trevligt. Ett tag undrade varför jag mår som jag gör ens. Men jag vet nu. Det hela var för mig om två saker. Båda sårar mig men den ena betydligt mer än den andra. Det var en så stor chock. Jag trodde aldrig att jag skulle få höra det. Men jag hade fel.

Hoppas att ni har haft det bättre än jag har haft det så hörs vi imorgon! XO

blogstats trackingpixel

Novell: Vändningen

Om ni har missat tidigare delar (eller behöver bättra på minnet) så kan ni bara trycka på kategorin ´novell´

Tiden gick. Det var i början på oktober och därmed ungefär en och en halv månad sen jag hörde det värsta ljudet som finns. Ljudet hjärtmonitorn gjorde när Idas hjärta slutade att slå. Jag vaknade natt efter natt av just det ljudet. Att somna om var inte heller så lätt. Alla tankar om Ida och skolan för den delen. Adam pratar fortfarande inte med mig han gör bara precis som alla andra och ger mig fula blickar, tack och lov så knuffas han iallafall inte.

Det är onsdag och som vanlig så låter väckarklockan från mobilen. Trots all skit jag får svälja så går jag fortfarande till skolan. Det är en av få saker jag känner mig stolt över, alltså att jag fortfarande orkar ta mig dit.

Precis som det brukar i oktober är det blåsigt och mulet. Jag får blonda hårstrån i hela ansiktet. Att jag alltid ska glömma att ta med mig en tofs. Som alltid rullar bussen vid hållplatsen klockan 07:33. Resan som bara är en kvart känns som en timme. Jag vet aldrig vad som möter mig när jag kommer fram.

Idag verkar vara min lyckodag. Jag har klarat mig hela vägen till skåpet utan att någon har knuffat mig och jag har bara fått en blick. Av Adams bästa kompis såklart. Vad kan man förväntas sig… ”Hej Cornelia”. Jag rycker till och tappar pennan. ”Du, vet du hur man håller i en penna eller?” Frågar en kille som står några meter bort. ”Lägg av. Vad fan har hon gjort er?” Säger Sofie. Det var även Sofie som sa hej förut. Hon är den ända i skolan som står upp för mig.

Vi träffades samma dag som Ida dog. Hon mötte mig i korridoren påväg till mitt skåp och frågade hur det var. Samtidigt gav hon mig även sin snap. Hon har hjälpt mig otroligt mycket igenom de här veckorna. Sofie tror även på min version om Adam.

Hela dagen rullar på. Sofie har jag inte sett sen vid lunchen. Men däremot så hörs det viskningar kring hela skolan. Som vanligt så tystnar de när jag går förbi men jag kan inte låta bli att att undra vad det är för något. Jag hoppas att det inte är något nytt falskt ryckte om mig bara.

När jag öppnar dörren för att lämna skolan så ser jag Sofie som vinkar åt mig. Inte en vanlig vinkning för att hälsa utan hon menar att jag ska gå till henne. ”Okej jag har jobbat på det här sen jag började lära känna dig. Jag har letat bevis och frågat efter vittnen. Bevis mot finns, och inga vittnen har sett att det är sant”. Säger Sofie. ”Vad menar du, jag fattar inte?” Svarar jag. ”Om ditt rykte och den där killen. Det som Felicia startade för att förstöra mellan dig och Adam. Alla mina bevis mot ryktet har spridits. Därav alla viskningar”. Från ingen stans kommer Adam fram med blicken ner mot marken. Han går sakta fram och ställer sig någon meter ifrån mig. ”Ehm, det visar sig att det är jag som har varit idioten och inte du” säger han. Ett leende sprids på mina läppar. ”Du ska veta hur mycket jag har hatat dig för det här. Eller snarare det falska ryktet. Jag är ledsen. Verkligen. Om du någonsin kommer kunna förlåta mig så vill jag ställa allt till rätta” .

Kanske allt inte alltid kommer att gå emot mig. Äntligen verkar det ha fått en vändning.

blogstats trackingpixel

Nya året

Jag har ett nyårslöfte: att inte ha några nyårslöften

Jag har hört så mycket om folk som inte kan hålla sina nyårslöften så jag har valt att sätta upp mål istället. Jag har inte skrivit upp målen men jag vet vad jag vill. Jag är en sån person som har mycket i huvudet.

Men det finns nackdelar med att hålla saker i huvudet. Man ser dem inte och därmed så låtsas man som att de inte finns.

Idag gjorde jag så trots att jag har skrivit upp det. Kanske av en ganska bra anledning. Jag valde att vara med Matilda och komma ut från mitt rum t(änka på annat än twilight.). Jag vet att det var bra för mig. Jag skrattade mycket och hade väldigt roligt. Men det jag hade planerat var att skriva en recension men här sitter jag. Utan någon.

Men jag försöker. Ett av mina mål är bloggen. Att satsa mer. Därmed att klara av att skriva ett inlägg om dan en tid för att sedan step it up. Min början blev att i en anteckningsbok skriva ner inlägg för två veckor framåt. På så sätt så slipper jag att sitta där på kvällen utan idéer men även hålla koll. Jag blir besviken på mig själv om jag inte skriver ett inlägg den dagen och glad om jag gör det.

Ett annat mål är att ta tag i träningen. Som många vet så tränar jag fotboll men behöver bygga upp styrka och kondition. Jag hatar att behöva gå ut och springa. Jag dröjer mig så länge det bara går men när jag väl är ute och springer så har jag lärt mig att sluta tänka på hur jobbigt det är och istället tänka på andra saker. Sådana saker som jag annars tänker på när jag ska sova. Alltså så kan det vara skönt att dra ut på en springtur.

Jag har gjort samma sak med träningen. Jag har skrivit ner vad som ska göras varje dag. Men ta det lugnt. Jag har vilodagar också. Dock kan jag erkänna att det redan går sådär. Jag har gjort det mesta. Jag lovar. (skyller dock på mens och mensvärk.)

Det är de punktliga målen som jag kommer på. Att ta tag i saker. Släppa YouTube en stund, blogga eller träna. Umgås med några/någon som jag är dålig på att fråga.

Hoppas ni får ett bra 2017. Vare sig ni har (eller inte) nyårslöften eller mål som mig <3

blogstats trackingpixel

Sagor får en att tänka

Först av allt: Gott nytt år!

Jag lovar ni ska nu få en förklaring om varför jag inte skrev något inlägg igår. Okej ingen bra anledningen kanske när inlägget är slut så kanske ni förstår.

Jag sträckkollade på alla Twilight filmerna igår. Från den första till den sista. Om jag ska vara ärlig så var jag tvungen att se de sista fyra minuterna efter midnatt och därmed idag. Men vi kan väl iaf låtsas som att jag såg de på en dag 😉

Redan vid första filmen blev jag förtrollad, Jag älskade den. Sättet de blev kära och vilka offringar han gör för henne. Jag blev förälskad i deras kärlek till varandra. Det är bara så fint att kolla på när en person älskar någon annan och gör allt för den. Allt.

Edward vilket är vampyren som Bella (huvudrollen) blir förälskad i jag kan inte beskriva i ord ur fantastisk den karaktären är. Visst han gör några snedsteg men allt för att han älskar Bella så villkorslöst som han gör.

Det finns några andra filmer som jag avgudar: Divergent serien. Kanske vet ni det sen innan men Twilight är i princip lika bra. Alla mina vänner vet hur mycket jag älskar Divergent och kan därmed jämföra hur mycket jag då gillar just Twilight filmerna. Men för er som inte fattar ska ni nu få en mer utförlig beskrivning än vad någon av mina kompisar fått.

Den sista boken i Divergent serien (Allegiant) fick mig att må ganska dåligt ett tag. Varning för eventuell spoil! Jag läste de sista sidorna ett kort tag efter att min farmor dog. Tyvärr så slutade även boken på ett minst sagt tragiskt sätt. Det tog hårt på mig. Jag tänkte på hur hennes pojkvän klarade sig genom allt och mina egna känslor. De var kanske under två månader som min huvud inte kunde sluta tänka på just de där sidorna.

Tyvärr känns det på samma sätt igen nu. Eller iaf nästan. Även om sista twilight filmen slutade bra har jag ändå samma känsla. Vilket är sjukt med tanka på att det är påhittat. Men som sagt, det träffar mig ändå djupt.

Det kan ha och göra med att jag vet att jag inte kommer att få se någon fortsättning utan att det lämnades där det lämnades. Trots att det var fint. Men annars vet jag inte. Gud jag vet inte hur jag ska förklara det här utan att det ska bli för personligt, Kanske var det hela handlingen so får mig att tänka. På det villkorslösa. NI som kan läsa genom raderna kanske fattar eller inte. <3

blogstats trackingpixel

Favoriter ifrån rean

(Klicka på bilderna för bättre kvalité)

untitled

Jeansskjorta ifrån Lindex 149 kr  hittar ni HÄR

grå klänning

Grå klänning ifrån H&M 179 kr hittar ni HÄR

jeansskjorta

Svart jumpsuit ifrån BIKBOK 174 kr hittar ni HÄR

P-32305.jpeg

Ögonskuggspalette ifrån Makeup Revolution (nordicfeel) 100 kr hittar ni HÄR

Detta var några favoriter jag hade köpt från mellandagsrean om jag hade haft råd, heh. Jag tycker att alla känns prisvärda i förhållande till ursprungspriset och självklart så tycker jag alla är riktigt snygga (därmed att paletten har fina färger).

Hoppas ni har haft en bra dag så hörs vi imorgon! XO

blogstats trackingpixel