Outfit #5 Jul-edition

Collage 2016-12-06 17_44_41

Blusen hittar ni HÄR // Skon hittar ni HÄR // Kjolen hittar ni HÄR // Halsbandet hittar ni HÄR

Hoppas att ni gillar den är outfiten som är perfekt till en mer uppklädd julmiddag/julafton eller när som helst när man vill se lite mer uppklädd och julig ut! Självklart så skulle den vara supersnygg med ett par tunna strumpbyxor också. Som makeup till en sån här look så skulle jag tipsa om en smoke-eye och ett par röda läppar!

blogstats trackingpixel

Midnattssol

Jag har inte följt serien midnattssol över huvud taget men mamma skulle kolla på det nu ikväll och jag satt i soffan vilket ledde till att jag fastnade. Sjukt brutal och skrämmande serie egentligen. Mord på mord. Eller om jag ska vara ärlig så såg jag första avsnittet och tyckte inte om det men det här avsnittet var riktigt bra. Det hände saker hela tiden.

Min dag var annars bra. Jag var med Matilda på dan och spelade singstar och GTA. Yup, alltså jag är nog för snäll för att spela det spelet. Det mest hemska jag gjorde var att sno en bil, wow. Iaf så spelade vi singstar sjukt länge och jag sjöng samma låt hela tiden. Det fanns en ton jag ville ta men så fort jag försökte så bröts min röst. Tillslut så kände jag att jag inte kunde spela mer då min röst höll på att ge upp. Har inte varit med om det innan men har däremot känt några dagar att min röst är typ sliten. Har ingen aning om varför. Jag hoppas inte på att jag håller på att bli sjuk…

Så vad tycker ni om årets julkalender (på tv)? Jag vet inte vad jag tycker. Eller jo men jag tycker den varken är bra eller dålig. Den har en okej handling men den blir liksom aldrig spännande. Jag vill ha en serie som typ gyllene knorren eller Greveholm. Jag kommer att fortsätta att följa årets julkalender men den kommer inte att hamna på favoritlistan.

Hoppas att ni haft en superbra dag så ska jag försöka att göra då att vi hörs imorgon. xo

blogstats trackingpixel

Novell: Sista andetaget

Om ni har missat tidigare delar (eller behöver bättra på minnet) så kan ni bara trycka på kategorin ´novell´

Mina tårar som jag försökt att trycka undan tvingar sig fram. Sakta rinner en tår ner från mitt vänstra öga och jag torkar upp den när den når käkbenet. Ida ligger där med sladdar och slangar. Jag ser på hjärt-monitorn att hennes hjärta slår svaga slag. Hon bara ligger där.

´´Hej Cornelia, vad bra att du kunde komma så fort´´ säger Idas mamma. ´´Hej. Jo jag fick ta första flyget hit. Vad säger doktorerna om henne?´´ Idas mamma förklarar att tabletterna hon tog inte går att få upp eller få ur hennes kropp på något sätt. Hon berättar även att om hon hade hittat Ida lite tidigare så hade hon kunnat klara sig.

Jag tänker tillbaka på första gången som jag fick reda på att hon försökte ta självmord och hur vi sedan pratade varje kväll och hur glad hon lät. Men jag visste att hon inte var glad hela tiden, Jag hade hört när min mamma pratat med Idas mamma i telefon. Jag hörde alltid saker som ´´Cornelia säger att hon alltid låter glad i telefon, är du säker på att hon mår så dåligt?´´. Min största rädsla är att det är mitt fel. Mitt fel att hon har gjort såhär. Hon tänkte aldrig på sånt här när jag bodde i Göteborg.

´´Cornelia, kan vi gå ut i korridoren lite?´´ Frågar Idas mamma. Jag svara genom att nicka med min blick låst på Ida. ´´Ida älskar dig och du gjorde hennes dagar när du bodde här men när du flyttade rasade allt ihop. Hon hade bara Eric och dig i skolan förut men när hon började gymnasiet så splittrades ni alla tre. Hon har inga vänner nära sig längre och jag tror det är därför det blivit såhär´´ förklarar hon när vi kommer ut i korridoren. ´´Men om du märkte det fanns det inget som man kunde göra?´´ frågar jag. Hennes ögon fylls med tårar. ´´De sista två veckorna har hon bara ljugit. Hon kom hem från skolan med ett stort leende och sa att hon hade vänner, vilket inte var sant.´´

Vi hinner inte prata om något mer innan det börjar pipa och läkare och sjuksköterskor springer in i idas rum. Det tar fem minuter och sen är allt okej, Tydligen så var det läkarnas system som strulade lite.

Idas mamma förklarade för mig att det ända vi kunde göra är att låta henne försvinna. Vi båda tar var sin av Idas händer. Jag lutar mig ner och kramar Ida och viskar sedan ´´Det är okej om du inte orkar mer nu. Jag kommer att älska dig och komma ihåg dig för evigt´´.

Det går några minuter och sedan är pipet tillbaka, men denna gången så är det Idas hjärta och inte systemet.

blogstats trackingpixel

Ljug aldrig.

Alltså jag hade tänkt att skriva ett inlägg om vad som hände igår men jag vet inte om jag vill. Det känns som att det bästa för mig själv är att lägga de onödiga sidorna bakom mig men komma ihåg det som behövs.

Lite kortfattat kan jag dock berätta: Jag drog en vit lögn. Jag gjorde det som en god tanke men tyvärr så slutade det inte så bra. Jag trasslade in mig rejält och hade ångest, ånger och skuldkänslor i mängder. En vit lögn som är pytteliten kan ibland vara bra men inte en stor. Kom ihåg det folk! Och för guds skull ljug aldrig. Lägg märke till att jag inte la till ordet vit innan. Att ljuga bara för att är bland det värsta man kan göra.

Med lögner är det viktigt att komma ihåg att sanningen alltid kommer ifatt en och att när den väl gör det så kommer tilliten mellan dig och personen/personerna att sjunka. Ni har säkert hört det innan men tillit är som ett papper: skrynklar man det en gång så kan man aldrig få det perfekt igen.

Om ni vill veta vad jag har gjort den här eftermiddagen så kan ni kolla in Olles YouTubekanal den 13 december (lucia-dagen). Vad vi gjorde tänker jag inte säga men jag är sur. Någon gång måste jag väl ändå få vinna? ://

Hoppas ni har haft en supergrym dag så ska jag att försöka få ihop ett nytt kapitel av novellen imorgon! XO

blogstats trackingpixel

Svenska mässan

IMG_2886 IMG_2887 IMG_2888 IMG_2889

Dagen va super bra – till en början. Vad som hände sen tar vi imorgon. Bara de bra sakerna ikväll!

Nästan hela dagen var vi på svenska mässan – euro skills (även yrkes EM) med skolan och efter det så gick jag, Elin och Olle och åt på Jensens bøfhus och espresso house.

Jag kan bara säga att jag älskar Göteborg på vintern/julen. Så mycket fina lampor och juldekorationer!

XO

blogstats trackingpixel

Jag vet inte vad jag ska göra…

…när statistiken påverkar mig.

Vanligtvis så bryr jag mig inte men just nu så gör jag. Som ni kanske förstår så ligger inte statistiken på topp. Anledningen är jag nästan 100 på. Som ni märker så har inte det varit särskilt många inlägg de senaste. Anledningen är att jag inte har någon inspiration. Jag har min novell och mina outfit-inlägg men annars så vet jag inte vad jag ska lägga upp. Jag älskar att skriva av mig när det behövs och ibland går jag in i perioden när jag älskar att skriva övrigt också men för tillfället är det borta.

För två veckor sedan så var det bara så att jag gick in på bloggen och skrev ett inlägg men det är inte lika lätt just nu. Jag har som sagt ingen inspiration. Detta är nog första gången jag ber er om detta men om ni har tips eller idéer så får ni jättegärna kommentera. Jag vet att det är lite bökigt med att behöva skriva sin mail och tro mig jag förstår. SÅ många gånger innan jag hade ett konto här på spotlife har jag velat kommentera men inte velat skriva in min mail. Om jag hade kunnat ta bort det steget så hade jag!

Jag vill inte bry mig om statistiken (okej tillbaka till det första ämnet) och försöker att inte göra det men ibland är det svårt. Självklart vill jag bli en bättre bloggare men jag vet inte hur. Jag märker nu när jag skriver det här inlägget att jag verkligen vill hålla på med det här. Men ibland tar det stop. Jag vet att alla bloggare går igenom sådana här så kallade ´´bloggtorkor´´ men det känns som att det händer mig för ofta…

Det problemet som jag hade tänkt att skriva om var ju statistiken…Jag vet inte om jag bara borde köra på eller jag vet inte. Vi kör på det, alltså att fortsätta kämpa. Jag är sjukt stolt över mig själv som har kämpat de här månaderna så varför sluta nu? 😉

Flummigt inlägg I know men tydligen så hade jag betydligt fler tankar på hjärnan än jag trodde…XO

blogstats trackingpixel

Kattunge

Jaha, nu har det gått två dagar. Tyvärr tror jag att det kommer bli såhär ibland. Jag kan inte alltid lägga ut min novell och har ibland ingen inspiration..

Tänkte skriva lite om vad jag har gjort de senaste dagarna med tanke på att ni inte har fått ett sånt inlägg på ett tag.

Hela skolveckan har varit en så kallad tema-veckan vilket betyder att hela skolan får ett tema att arbeta utifrån. På måndag och tisdag så målade vi om och piffade till två klassrum och resten av veckan har vi jobbat med ett häfte där vi ska ta reda på vad vi vill jobba med i framtiden. Jag har sedan två år tillbaka velat bli stylist inom hår, makeup och mode. Men tyvärr finns det en hake. Om det är så att jag jobbar som stylist några år efter gymnasiet och märker att det inte är något för mig så vill jag ha en öppning att plugga vidare på en hög nivå som veterinär…Okej nog om det jag har trots allt lite mindre än ett år kvar att klura på det där.

Onsdag, torsdag och fredag förmiddag var skittråkig. Vi bara jobbade med våra arbetsböcker. Som tur var som blev fredag eftermiddag en topp. Hela klassen kollade på hitta doris och fick sluta 40 minuter tidigt. Lyx enligt mig :)

Här under så får ni en bild från i onsdags när jag var hemma hos Elin med mina kompisar och hälsade på hennes kattunge (så söt att jag typ dör *.*)

IMG_2866

blogstats trackingpixel

Novell: Resan till ett sista farväl

Om ni har missat tidigare delar (eller behöver bättra på minnet) så kan ni bara trycka på kategorin ´novell´

Jag satt med ansiktet nerborrat i händerna och kände hur mina händer blev blöta av mina tårar. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag behövde åka till Göteborg för att säga hejdå till världens bästa vän men vad jag skulle göra för tillfället visste jag inte. Skulle jag försöka lugna mig, äta klart och sedan ringa mamma eller skulle jag lämna allt som det var för att springa hem och packa? Efter några minuter så blir min andning normal och snyftningarna låter lägre. Bara under dessa få minuter hade nästan alla i matsalen stirrat på mig minst en gång. Mitt beslut blir tillslut att slänga det som är kvar av maten, ringa mamma och gå hem.

När jag ska stänga mitt skåp så kommer en tjej fram till mig. ”Hej, jag såg hur du började panik-gråta i matsalen..Jag bara undrar vad som hände?´´. ”Min bästa kompis som bor i Göteborg är döende. Varför bryr du dig ens?´´ Svarar jag. ”Jag har sett hur illa behandlad du har blivit under dagen och på insta..Här lägg till mig på snap. Jag lovar att svara om du skickar något´´. Jag säger tack och springer sedan iväg. Wow, jag visste inte ens att någon kunde bry sig om mig på den här skolan..

Efter en lång promenad så är jag äntligen hemma. Jag hade ringt mamma undertiden och hon instämde i min idé om att åka flyg istället för att åka tåg. För tillfället spelade inte pengar någon roll utan jag behövde ta tillvara på den tiden som fanns.

Tjugo minuter senare så hör jag hur en bil kör in på uppfarten, det är mamma. Hon berättade hela situationen för sin chef och han hade släppt henne direkt. Mamma skulle köra mig till Arlanda men inte åka med mig till Landvetter. Både hon och pappa hade saker att göra här i Stockholm..

Tre och en halv timma senare är jag framme och står i entrén vid sjukhuset.

Plötsligt så står jag där vid entrén med min alldeles för tunga väska på axeln. En tår rinner ner från det vänstra ögat. Det här var en dag som jag aldrig ville skulle komma. Det är inte rätt att jag som 16 åring ska behöva säga hej då till min bästa kompis. Sedan mamma ringde mig i skolan har jag haft en klump i halsen och den blev bara värre och värre. Jag visste inte vad jag skulle få se där inne.

Jag går in i hissen och trycker på knappen till våning 2. IVA även kallad intensivvårdsavdelningen. Hissdörrarna öppnas och jag kliver ut och sjunker ner på marken. Det kändes som att någon tryckte ner mig på marken. Jag kände hela tiden hur tårarna ville tränga fram men höll tillbaka dem. När jag samlat mina krafter så öppnar jag den gamla glasdörren med rutor in till avdelningen och går emot rum 9 som Idass mamma hade sagt att jag skulle gå till. Det är en ganska lång korridor och med mina tunga väska samt klumpen i halsen så tar det tid att gå. Hela tiden hör jag de typiska ´pipen´ från alla rum där pulsen är uppkopplad. Desto närmre jag kommer Idas rum så hör jag hur lite hennes maskin låter och när jag öppnar dörren så ser jag något jag inte vill se…

blogstats trackingpixel

Winter Tag

1. Favorit vinter nagellack? Vinrött eller basic röd

2. Favorit vinter läpp-produkt? Läppbalsam, heh

3. Mest använda vinterplagg? Tjocka tröjor och stickade tröjor!

4. Mest använda vinter accessoar? Halsduk

5. Favorit vinter doft/ljus? Äpple/kanel

6. Favorit vinter dryck? Choklad!

7. Absoluta favorit jul/vinter film? Christmas song och santa buddies

8. Favorit jul/vinter låt? Mistletoe och Santa tell me

9. Favorit högtidsmat/godis? Pepparlax och skumtomtar

10. Vad är din favorit juldekoration detta året? Min mini julgran som knarrar

11. Vad finns högst upp på din önskelista? The sims 4 stadsliv

12. Vad är din planer för jullovet detta året? Åka till mina släktingar och fira jul <3

(Frågorna är tagen ifrån en blogg ni kan hitta HÄR)

blogstats trackingpixel

Novell: Varför just jag?

Om ni har missat tidigare delar (eller behöver bättra på minnet) så kan ni bara trycka på kategorin ´novell´

Det hade gått två veckor sedan Felicia hade sagt sin hotade mening till mig på bussen. Våran korta vänskap vi hade innan var slut. Det ända jag fick var fula blickar och någon gång ibland en knuff in i skåpen. Jag och Adam hade lagt till varandra på snap och pratar varje kväll. Jag gillade honom verkligen men samtidigt så gnagde Felicias ord i huvudet. Jag visste att hon bara väntade på rätt tillfälle för att slå till och jag var hela tiden rädd för när det skulle hända.

Mitt gamla liv i Göteborg var nästan bortglömt till vissa delar. Det vara bara mina närmsta vänner Ida och Eric som jag hade kvar, de andra hade jag tappat kontakten med. Det var inte deras fel utan vi hördes bara mer och mer sällan.

Det var fredags morgon och jag vaknade av min irriterande väckarklocka. När jag äntligen får tyst på den så drar jag täcket över huvudet. Jag hade just nu bara en person här i Stockholm som jag kunde prata med och det var Adam. Och vem vet hur länge det får vara så innan Felicia gör något. Tillslut bestämmer jag mig för att gå upp ur min varma sköna säng. Jag drar av mig mitt vita täcke och gnuggar mig i ögonen. Det kändes som en ganska bra morgon. Jag vet inte varför men jag gissar på att jag fått tillräckligt med sömn.

När jag fixat mig klart inför skolan så har jag tjugo minuter kvar innan jag måste gå till bussen så jag bestämmer mig för att kolla på datorn. Det första jag ser är att jag har femtio notiser på instagram. Vad kan det här nu vara. Jag får en ren chock när jag kollar. Kommentarer som ´´ditt jävla svin´´ fyller upp min senaste bilds kommentarsfält. Jag fattar inte någonting. Sedan så får jag ett snap från Adam där det står: ´´Jag trodde det vi de hade var på riktigt och att jag inte var din lilla leksak´´. Jag fattar fortfarande ingenting och skickar snabbt tillbaka och frågar vad han vill. Han förklarar då att Felicia hade sagt till honom att hon sett mig hångla med en kille bakom skolan igår. ´´Det är inte sant du måste tro mig´´, svarar jag, men han nekar. Sakta fylls mina ögon av tårar. När jag kollar mig i spegeln ser jag åter igen de rödsprängda ögonen. Jag visste att hon skulle göra något..

Jag lyckas ta mig till skolan. Vissa personer ger mig fula blickar och vissa bryr sig inte utan bara fortsätter prata. Plötsligt så går Adam emot mig. Han ser på mig med sorg i blicken och går förbi. Det känns som att mitt hjärta går i bitar. Jag har aldrig klarat av att såra människor och särskilt inte personer som jag verkligen tycker om.

När jag sitter ensam i ett hörn i matsalen och äter känns det som att min dag bara inte kan bli sämre men jag hade fel. Plötsligt ser jag hur min mobil lyses upp framför mig på bordet. Det är mamma som ringer och jag svarar. Jag hinner inte säga hej innan mamma säger: ´´Du bör sitta ner om du inte redan gör det. Det är Ida, hon är på akuten. Hon har tagit en burk med tabletter och hennes tillstånd försämras. De vet inte om hon ens klarar sig till söndag..´´. Jag sjunker ihop och tårarna början rinna…

blogstats trackingpixel